♥

Sedan september har mottot som står i rubriken följt mig och varit ledande genom allt slit och allt kämpande. Om ungefär 17 timmar ska jag bevisa för mig själv och för alla andra att mottot stämmer och jag ska slutföra vad jag har påbörjat. Efter det ska jag leva som en mästare, det kan jag lova!

Just nu sitter jag och dricker massor med vatten och läser tre av mina andra favoritmotton:

”Pain is temporary, quitting lasts forever.”

"When your body screams, tell it to shut up.”

"If it hurts, make it hurt more."

Oavsett vilken träningsform jag har utövat i mitt liv de senaste åren så har jag följt dessa motton och jag har älskat smärtan av träningen och känslan av att aldrig någonsin ge upp. Just nu vill jag bara att det ska bli den 9 april så att jag får känna den känslan mer än någonsin. Jag är äckligt nervös men samtidigt sjukt taggad mitt i all längtan! Jag har förberett mig inför detta i 7 månader och min kropp är redo, både fysiskt och psykiskt. Jag var ute och sprang i nästan 10 minuter i morse mest för att få igång benen, och kroppen kändes perfekt. Inte en enda krämpa och om jag känner min egen kropp rätt så vet den precis hur den ska prestera imorgon och den vet vad den har framför sig.

Nu gäller det bara att vila och ladda resten av kvällen och förhoppningsvis kan jag lyckas få lite sömn inatt mitt i all nervositet!

Har redan nu börjat bunkra upp med maten jag ska äta mellan onsdag och lördag! Och det här är bara början på allt jag ska äta...

När är det bara ungefär en vecka kvar till dagen jag har väntat på sedan september när jag påbörjade mitt projektarbete. Den här veckan kommer se ut som följande:

Måndag: Jag äter frukost men resten av dagen äter jag ingen mat utan dricker endast vatten. På eftermiddagen/kvällen kommer jag springa ungefär 10 km, ca 60 minuter lugn löpning med andra ord. Efter löpningen är det fortfarande ingen mat som gäller utan jag får enbart dricka vatten.

Tisdag: Den här dagen fortsätter jag att fasta och intar fortfarande bara vatten. På eftermiddagen/kvällen springer jag en liknande löprunda som på måndagen och efter detta löppass får jag lov att börja äta.

Sedan kommer onsdag till lördag bestå av massor med kolhydratrik mat och från och med torsdag kommer jag börja dricka extra mycket, både vatten och annan kolhydratrik dryck. Det är bara att äta ordentligt med mat och dricka mycket så ska jag nog stå väl förberedd på startlinjen i Malmö på lördag!

Men nu kanske ni undrar varför jag inte ska äta någonting på måndagen och tisdagen... Det kan ju låta ganska dumt eftersom det borde vara tvärtom, att jag ska äta mat i mängder. Men det finns faktiskt en tanke med det hela. När jag inte äter på dessa dagar plus att jag springer så kommer jag tömma kroppens glykogenlager helt, dvs. kroppens lagringar av kolhydrater. Denna extrema tömning av kroppen leder sedan till att kroppen överkompenserar lagringen av glykogen när jag börjar äta igen på tisdagskvällen.

Jag kommer hålla er uppdaterade om hur det känns varje dag under den kommande veckan för jag har en känsla av att det kommer vara ganska intressant!

Efter att ha sprungit nästan 350 km och lagt ner ungefär 32 timmar på träningen inför mitt marathon, så återstår det nu endast 26 dagar till Dagen med stort D.

Jag har inte lagt ner så mycket träning som jag trodde eller som jag ville, dels pga. knäsmärtorna i vintras men även pga. tidsbrist. Trots detta känner jag mig laddad och jag är helt inställd på att klara det. 

Det är fortfarande några veckor kvar och träningen under dessa veckorna kommer se ut som följande:



SEN SMÄLLER DET PÅ LÖRDAGEN VECKA 14!

NU HAR JAG ANMÄLT MIG TILL HELENEHOLMS MARATHON DEN 9 APRIL 2011!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


http://www.hogbyif.se/friidrott/bilder/loggor/heleneholms_if.gif

Ville bara meddela att jag sprang 800 meter på löpbandet igår utan knäsmärta! :)

Nu är jag igång igen så nu kommer det bli fler inlägg här på bloggen!

Ja, precis som rubriken säger så var det ganska länge sen jag skrev om mig och min träning. Som jag har skrivit tidigare så har jag ju tagit en paus från löpningen pga mitt knä och därför har jag inte heller haft något att skriva om.

De senaste veckorna har jag gått från att träna 7-8 ggr i veckan till att bara träna 2-3 ggr. Detta har känts väldigt konstigt och även om det har varit skönt att bara ta det lugnt så har jag inte mått bra av att vara så stilla. Min kropp behöver träna och den behöver träna mycket.
Jag har i alla fall börjat med styrketräning nu och det känns bra. Har även fått kettlebellsvikter i julklapp så nu ska här tränas för fullt medans jag ändå inte kan springa.


http://eemmaolander.blogg.se/images/2010/kettlebell2_112966087.jpg

Jag hoppas på att snön försvinner under de närmsta veckorna för då ska jag ut och testspringa och känna hur knäet känns. Om inte snön är borta till mitten av januari är det dags att börja springa på löpband trots att jag vill spy på det.

Det är bara att hoppas på det bästa med vädret och med knäet. Jag ska springa mitt maraton i april oavsett vad. Om jag så ska krypa in i mål så ska jag genomföra det!

God jul och gott nytt år!

jag ska springa 30 km
 
Trodde aldrig att jag skulle skriva det...!

Jaja, imorgon är det handbollsträning och sen får vi se om jag kan springa 5 km ute på onsdag eller om jag måste ställa mig på ett tråkigt löpband.

Jag skulle styrketränat idag och det var meningen att jag skulle ge allt och lite till men jag vill inte. Jag vill inte styrketräna och jag har ingen motivation till någon träning just nu. Egentligen ska jag springa 6 km på söndag men jag får se hur det blir. Jag tror jag tar en liten paus så jag kan börja ge allt på mina träningar nästa vecka. Då är lov och jag hinner vila upp mig samt återfå motivationen.

Jag tänker inte träna när jag inte vill och när jag inte känner någon glädje! Speciellt inte när jag inte måste.

Detta var ett klokt beslut av mig. Jag är stolt över att jag kan lägga träningen åt sidan och fokusera på att hitta glädjen igen. Jag tror det har blivit lite mycket träning de senaste veckorna. Jag klagar inte men jag känner att det handlar om att antingen ta en paus nu i några dagar eller att bli tvingad till en paus om några veckor. Vilar jag inte nu kommer jag få en ofrivillig vila om några veckor, jag känner det på mig.

Jag gör någonting åt detta medan jag fortfarande har chansen!

Jag har anmält mig till Bromölla halvmarathon (14 november) och det får bli nästa delmål på min resa. I helgen ska jag bara koncentrera mig på SM i handboll för att ta tag i min maratonträning om några dagar igen. Då börjar jag tagga inför Bromölla!

Har nyss kört ett härligt Body Pump pass och resten av veckan kommer bestå av handbollsmatcher. Nästa vecka börjar jag träningen mot mitt marathon på riktigt så jag hoppas ni väntar med spänning!

Mitt namn är Josefin Grahn och jag har precis börjat 3:e året på den naturvetenskapliga linjen på Österportgymnasiet i Ystad.

Som mitt projektarbete har jag valt att arbeta kring området träning, hälsa och kost eftersom det är en väldigt stor del av mitt liv och jag vill eventuellt ha ett yrke inom detta område i framtiden.

Jag har valt att träna inför att springa ett marathon eftersom jag i flera år har sagt att ett av mina mål i livet är att bli en långdistanslöpare som älskar att ha löpningen som motionsform. Att jag dessutom redan vid 18-års ålder springer mitt första marathonlopp skulle vara något jag kommer vara stolt över både nu och i framtiden. På senare tid har jag även börjat springa mer och mer och löpningen har blivit en viktig del av min vardag. Jag ser fram emot att få lägga ner mycket tid på något som jag tycker är såhär roligt. 

Mitt projektarbete kommer inte enbart handla om att jag ska träna inför ett marathon utan jag kommer arbeta med kost, hälsa och träning även teoretiskt. I det här fallet kommer jag inrikta mig på hur t.ex. kosten ska se ut när man är en långdistanslöpare och vad som är viktigt att tänka på. Jag tänker även specialisera mig på hur långdistanslöpning påverkar kroppen mm.

Bloggen kommer fungera både som en träningsdagbok och som en plats där jag skriver inlägg om det fakta jag arbetat med kring kosten och träningen. Här kommer alla som är intresserade kunna följa min resa mot att springa mitt allra första maratonlopp. Målet är också att intervjuer med erfarna långdistanslöpare ska presenteras här.

Om mig:

För fyra år sedan när jag flyttade till Skurup bestämde jag mig för att börja springa lite på fritiden. En runda på 2,5 km för mig var lagom och jag var stolt över mig själv när jag hade varit ute och sprungit en för mig idag så pass kort sträcka. Jag försökte mig på att springa 5 km och jag klarade det utan problem men jag tyckte det var långt.

Två år senare dvs. för två år sedan bestämde jag mig för att springa en mil för första gången på någon friluftsdag i skolan. Den längsta sträcka jag sprungit före det var bara 5-6 km så jag såg det som en väldigt tuff utmaning. Jag tog mig runt de 10 kilometrarna men visserligen på en tid som inte ens är värd att nämna. Men mitt mål var att lyckas ta mig runt löpandes och det gjorde jag. Jag kunde knappt gå efter så ont jag hade i min kropp och vid flera tillfällen under milen LOVADE jag mig själv att aldrig någonsin springa så låååååååångt igen.

Idag, ytterligare två år senare sitter jag här och har alltså bestämt mig för att springa ett marathon. Jag har haft planer på att göra detta länge men inte förrän jag blev äldre, kanske runt 25 år. Men efterhand som jag började springa mer och mer tänkte jag:

”Innan jag är 20 år ska jag ha sprungit mitt första marathon. Det får bli när jag har tagit studenten!”

Men nej, nu ska jag alltså springa 42 km redan som 18-åring. 

I dagsläget springer jag 10 km utan problem och har förbättrat min tid med 10-15 minuter gentemot första gången. Imorgon (11 september) ska jag springa ett halvmarathon för första gången. Jag har nämligen anmält mig till Veberödsrundan. För första gången i mitt liv ska jag avverka 21 km, det är 8 km längre än vad jag någonsin har sprungit och jag har ingen aning om hur det kommer gå men det återstår att se.

Någon gång i framtiden vill jag att ett marathon för mig ska kännas som en sträcka jag bara avverkar sådär en solig vårdag. Jag tror att jag kommer klara det, jag började ju trots allt med att tycka att 2,5 km var långt. Efterhand blev det en enkel match och 5 km var min nya utmaning. Några år senare blev 10 km en utmaning och i dagsläget är 21 km och 42 km den aktuella utmaningen. Detta visar hur mycket min löpning har utvecklats på fyra år och det är bland annat detta som ger mig motivation till att fortsätta med löpningen

Förutom att jag håller på med löpning spelar jag handboll i Dalhems IF i Malmö. Det betyder att hösten, vintern och våren kommer innehålla väldigt mycket träning för min del men det är det jag brinner för så det ska bara bli roligt.

Som det ser ut idag vet jag inte vilket marathonlopp jag ska springa men det kommer förmodligen bli någon gång i februari/mars våren 2011.

Jag hoppas att Du kommer gilla att läsa min blogg och följa min resa mot mitt mål!