♥

Sedan september har mottot som står i rubriken följt mig och varit ledande genom allt slit och allt kämpande. Om ungefär 17 timmar ska jag bevisa för mig själv och för alla andra att mottot stämmer och jag ska slutföra vad jag har påbörjat. Efter det ska jag leva som en mästare, det kan jag lova!

Just nu sitter jag och dricker massor med vatten och läser tre av mina andra favoritmotton:

”Pain is temporary, quitting lasts forever.”

"When your body screams, tell it to shut up.”

"If it hurts, make it hurt more."

Oavsett vilken träningsform jag har utövat i mitt liv de senaste åren så har jag följt dessa motton och jag har älskat smärtan av träningen och känslan av att aldrig någonsin ge upp. Just nu vill jag bara att det ska bli den 9 april så att jag får känna den känslan mer än någonsin. Jag är äckligt nervös men samtidigt sjukt taggad mitt i all längtan! Jag har förberett mig inför detta i 7 månader och min kropp är redo, både fysiskt och psykiskt. Jag var ute och sprang i nästan 10 minuter i morse mest för att få igång benen, och kroppen kändes perfekt. Inte en enda krämpa och om jag känner min egen kropp rätt så vet den precis hur den ska prestera imorgon och den vet vad den har framför sig.

Nu gäller det bara att vila och ladda resten av kvällen och förhoppningsvis kan jag lyckas få lite sömn inatt mitt i all nervositet!