4 dagar senare...
Det här blir det sista jag skriver på den här bloggen för nu är mitt marathon avklarat och mitt projektarbete är inlämnat. Jag tänkte bara berätta lite om hur det har känts under dessa fyra dagar som gått, både fysiskt och psykiskt.
Om jag börjar med fysiskt så var träningsvärken i söndags hemsk. Jag kröp ur sängen och ut i köket. Trots smärtan så var det något skönt för jag visste att det var följder av att jag gjort något bra, att jag hade kämpat.
I måndags kunde jag gå i stort sett helt normalt trots att det var andra dagen och träningsvärken brukar vara värst då. Det kändes fortfarande i kroppen men jag kunde i alla fall ta mig fram utan några större problem. Igår kändes inte träningsvärken när jag gick vanligt och jag kände mig återställd i hela kroppen, men skenet bedrog. Beslöt mig för att åka till handbollsträningen och jag skulle väl kunna säga som så att det knappt var lönt. Benen var sega, det fanns ingen fart och ingen kraft i dem. Styrkeövningarna framkallade känningarna av träningsvärken igen och allting tog dubbelt så lång tid än normalt. Ett bevis för att det tar tid för kroppen att hämta sig efter ett marathon. Idag känns det också bra, fortfarande lite träningsvärk i benen och jag har hittat muskelknutor i ryggen men det känns helt okej. Tänkte snart gå och köra ett litet träningspass med både kondition och styrka kombinerat. Får se hur det känns!
När det gäller det psykiska så är det väldigt blandade känslor. Lördagskvällen och söndagen bestod till största delen av positiva känslor. I måndags började tanken på att jag faktiskt sprungit ett marathon kännas ganska avlägsen och det kändes som vilken vanlig måndag som helst. Igår och idag har det känts tomt, framförallt idag. Jag har ingen motivation till att träna och jag känner mig deprimerad. Visserligen har jag läst att det är väldigt vanligt att det händer när man har genomfört ett marathon eller något liknande. Men det finns en annan konstig känsla i kroppen eftersom jag är klar. Jag har uppnått mitt mål och jag har ännu inte hunnit formulera några nya mål som jag känner att jag verkligen brinner för. Men det kommer väl så småningom en dag där träningsglädjen och motivationen är tillbaka igen. Fram tills dess är det bara att bita ihop och blicka framåt.
Jag kan väl också nämna att jag har fått frågan "Hade du kunnat tänka dig att springa fler marathon?" ett antal gånger sedan i lördags och svaret är JA! I lördags när jag kom i mål var jag väldigt skeptiskt men bara några timmar efter kände jag att jag ville göra det igen. Jag vill springa många av de stora kända loppen och jag vill resa runt och se världen på löpande fot. Och känslan av att vara drottning över hela världen, för det är faktiskt den känslan jag hade när jag kom i mål, den är oslagbar! Jag vill känna känslan om och om och om igen.
Jag avslutar hela det här projektarbetet och hela den här resan med lite fler bilder från i lördags!
Den här bilden får avsluta det hela! Tack ännu en gång till alla er som funnits vid min sida hela tiden!
Om jag börjar med fysiskt så var träningsvärken i söndags hemsk. Jag kröp ur sängen och ut i köket. Trots smärtan så var det något skönt för jag visste att det var följder av att jag gjort något bra, att jag hade kämpat.
I måndags kunde jag gå i stort sett helt normalt trots att det var andra dagen och träningsvärken brukar vara värst då. Det kändes fortfarande i kroppen men jag kunde i alla fall ta mig fram utan några större problem. Igår kändes inte träningsvärken när jag gick vanligt och jag kände mig återställd i hela kroppen, men skenet bedrog. Beslöt mig för att åka till handbollsträningen och jag skulle väl kunna säga som så att det knappt var lönt. Benen var sega, det fanns ingen fart och ingen kraft i dem. Styrkeövningarna framkallade känningarna av träningsvärken igen och allting tog dubbelt så lång tid än normalt. Ett bevis för att det tar tid för kroppen att hämta sig efter ett marathon. Idag känns det också bra, fortfarande lite träningsvärk i benen och jag har hittat muskelknutor i ryggen men det känns helt okej. Tänkte snart gå och köra ett litet träningspass med både kondition och styrka kombinerat. Får se hur det känns!
När det gäller det psykiska så är det väldigt blandade känslor. Lördagskvällen och söndagen bestod till största delen av positiva känslor. I måndags började tanken på att jag faktiskt sprungit ett marathon kännas ganska avlägsen och det kändes som vilken vanlig måndag som helst. Igår och idag har det känts tomt, framförallt idag. Jag har ingen motivation till att träna och jag känner mig deprimerad. Visserligen har jag läst att det är väldigt vanligt att det händer när man har genomfört ett marathon eller något liknande. Men det finns en annan konstig känsla i kroppen eftersom jag är klar. Jag har uppnått mitt mål och jag har ännu inte hunnit formulera några nya mål som jag känner att jag verkligen brinner för. Men det kommer väl så småningom en dag där träningsglädjen och motivationen är tillbaka igen. Fram tills dess är det bara att bita ihop och blicka framåt.
Jag kan väl också nämna att jag har fått frågan "Hade du kunnat tänka dig att springa fler marathon?" ett antal gånger sedan i lördags och svaret är JA! I lördags när jag kom i mål var jag väldigt skeptiskt men bara några timmar efter kände jag att jag ville göra det igen. Jag vill springa många av de stora kända loppen och jag vill resa runt och se världen på löpande fot. Och känslan av att vara drottning över hela världen, för det är faktiskt den känslan jag hade när jag kom i mål, den är oslagbar! Jag vill känna känslan om och om och om igen.
Jag avslutar hela det här projektarbetet och hela den här resan med lite fler bilder från i lördags!
Den här bilden får avsluta det hela! Tack ännu en gång till alla er som funnits vid min sida hela tiden!
Kommentarer
Trackback
