♥

Långt var ordet. Men jag gjorde det. Jag tog mig runt på 1.59.31 vilket känns superbra eftersom min drömtid inför loppet var att springa på en tid under två timmar.

De första tio kilometrarna kändes bra, jag låg på en bra varvtid, helt klart över förväntningarna. Redan efter 3-4 km insåg jag att en tid på under två timmar inte var en omöjlighet. Trots att jag lovat mig själv att inte springa på tid utan bara ha som mål att ta mig runt började jag kämpa mot klockan.

Efter en mil började varvtiderna bli lite längre, de närmsta tre kilometrarna kändes tunga, jag var ganska slut men hade ändå mycket att hämta i kroppen. Efter 13 km hände det något, löpningen flöt på. Jag sprang inte snabbare men jag behövde inte kämpa för att ligga kvar på samma kilometertid som tidigare.

Efter 15 km började det kännas tungt igen men jag kämpade på. Fick i mig lite saft eller något som smakade som saft vid 17 km och sen kändes det bättre igen. Jag tror inte det berodde på drickan för jag hade druckit samma dryck vid flera tillfällen tidigare utan jag tror bara att jag började inse att jag faktiskt var ganska nära målet. Vid 18 km insåg jag att jag bara hade 3 km kvar och 3 km är inte långt. Det fortsatte flyta på och vid 20 km var det helt klart att jag faktiskt skulle klara att springa under två timmar. Jag hade 6,5 minut på mig att springa 1,097 km, det skulle inte vara några som helst problem. Jag försökte öka men det gick inte, kroppen ville inte. Men jag kom in i mål och jag fick stanna klockan med 29 sekunder tillgodo. Fyfan vad härligt!

Just nu är jag så stolt över mig själv, jag hade nog inte kunnat vara mer stolt. Jag uppnådde mitt mål att ta mig runt löpandes och dessutom på en tid som jag är nöjd över. Det är inte ofta jag är såhär nöjd.

I andras ögon är det kanske inte en jättebra tid, i andras ögon har jag kanske inte åstadkommit något stort idag men i mina ögon, ja i mina ögon, i dem är jag bäst. Jag tänker vara bäst resten av eftermiddagen och resten av kvällen. Imorgon kan någon annan får vara bäst igen men idag är det fantamig min dag!


Medalj, målgång, efter målgång och saltstreck från torkad svett.

Nu ska jag använda den lilla energi jag har kvar till att förflytta mig till köket och äta. Sen lägger jag mig på soffan och jag har inga planer på att flytta mig därifrån de närmsta hundra timmarna.

Förresten, jag hade inte ont någonstans under loppet. Vänsterhöften och vänsterknäet satt som det skulle och det älskar jag min kropp för. Att jag har ont i kroppen nu är en annan sak, det ska ju trots allt kännas att man har kämpat!


Varvtider