♥

Jag ligger just nu ner på mattan och njuter av dagen insats. Jag känner mig halvdöd, har ont i knäet MEN FAN VAD JAG ÄR NÖJD!

Gårdagen bestod av smörgåstårta, glasstårta, godis, chips och en liter Coca-Cola.

Själva dagen började med en sockerbaksmälla pga gårdagens matintag och endast sex timmars sömn. Angående loppet var det planerat att jag skulle gå ut lugnt och springa första milen på knappt en timme. Men det kände inte jag och min kropp för, utan vi avverkade de första 10 kilometrarna på lite över 53 minuter. Ganska bra faktiskt.

Andra varvet drog jag ner på tempot, då jag insåg att jag inte orkade mer. Trots tröttheten så höll jag ett bra tempo och jag kände ganska tidigt att det faktiskt inte var så långt kvar. Det var ju bara 21,0985 km jag skulle springa. När jag sprang Veberödsrundan kändes det långt men redan efter bara två löprundor (inkl. Veberödsrundan) på över 20 km har jag inte samma respekt för distansen längre. Det är inte så långt egentligen. Visserligen känns det alltid så efter att jag har sprungit men idag kändes det inte som om det var så långt och det känns ju självklart otroligt bra. Att jag sen springer in i mål på tiden 1.54.24, dvs. 5 minuter och 7 sekunder snabbare än i Veberöd, är helt otroligt. Jag är så jävla stolt över mig själv!!!


Jag har inga roliga bilder från dagen men hoppas på att jag ska hitta
någon om några dagar på internet från fotografen
som jag stötte på flera gånger under loppet.





Jag är lite sur över att man inte fick medalj på halvmaran! Tror jag ska göra en egen eftersom jag var så grym.